Every year on 23rd April Dover remembers with thanks and honours the men who fought and died during the raid on the mole at Zeebrugge on that day in 1918. The current Covid-19 restrictions mean that the traditional commemorations cannot take place. This year we are protecting the vulnerable in our community including our veterans and the young people of our cadet forces who would normally have joined the service and parade at St James’s Cemetery and outside the Dover Town Hall for the ringing of the Zeebrugge Bell by the Mayor.
This year please honour the fallen in your hearts at home.
The Zeebrugge citation, the Kohima Prayer and the Ode are read each year during the Acts of Remembrance in Dover.
Our photograph shows the Lord Warden of the Cinque Ports, The Admiral of the Fleet the Lord Boyce KG GCB OBE DL paying tribute to each of the fallen at rest in St James’s Cemetery during the centenary commemorations in 2018.
ZEEBRUGGE CITATION
At midnight on St. George’s Day 1918, exactly
102 för flera år sedan, i dag, the British Royal Navy and
Royal Marines carried out the most
audacious raid of War.
To deny the enemy the use of the submarine pens,
the Royal Marines and ‘Bluejackets’ stormed The
Mole at Zeebrugge.
Facing fierce fire at point blank range from a well
fortified enemy, they fought their way ashore,
showing great courage, extreme bravery and a true
British spirit.
Those brave men continued to engage the enemy
whilst their colleagues rammed ships into the entrance
of the canals, effectively blocking them for the
remainder of the War.
Against all odds, their action was a success but at
the cost of many lives. It covered the Royal Navy
with a renewed glory and eight Victoria Crosses were
awarded in an action which lasted little over one hour.
That night, the British showed to the world how they
could fight and die for the freedom of Belgium and of Europe.
We remember before God and commend to His keeping,
the memories of all the Sailors and Marines
who gave their lives for their country
on the 23rd April 1918.
THE KOHIMA PRAYER
When you go home,
tell them of us and say,
for your tomorrow,
we gave our today.
THE ODE (EXHORTATION)
They shall grow not old,
As we that are left grow old:
Age shall not weary them
Nor the years condemn.
At the going down of the sun,
And in the morning,
We will remember them
Historical background to the raid on the mole at Zeebrugge 23rd April 1918
Av 1917, U-båtar räder farleder i Atlanten, Nordsjön och Engelska kanalen var sjunkande upp till 400 fartyg i månaden, hotar tillgången på mat och krigsmateriel avgörande för krigsinsatsen.
U-båtar baserades i kraftigt befästa pennor på Brygge och nås kanalen via en åtta mil kanalen till hamnen i Zeebrugge, och en äldre, smalare kanalen till Oostende. Just då, Zeebrugge var världens största konstgjorda hamn, förlänga en och en halv mil ut till havs.
Försök att blockera ubåt tillgång till hamnen med bombningen, beskjutningen, minfält och netto fördämningar hade misslyckats, så Royal Navy kläckts en plan för att rusa tre gamla kryssare, fylld med betong, i ingången till kanalen vid Zeebrugge för att förhindra att U-båtarna komma åt sin hemmabas att montera, resupply, rearm och tanka.
Den 75 man starka brittiska armada, under befäl av viceamiral Roger Keyes, leddes av HMS Vindictive, en Arrogant-klassificerar kryssaren, stöds av två ubåtar och en flottilj av mindre båtar, inklusive två tidigare Mersey färjor, vilket gjorde perfekt landning farkoster. Kraften av frivilliga som deltog i räden bestod av 82 kommenderar, 1,000 seglare och 700 flottor.
Saker och ting började snart gå fel. Den avledande attack vid hamnen skulle täckas av en rökridå, men tack vare en oväntad förändring av vindriktningen röken blåste bort och tyska artillerister på mullvad kunde fortsätta att skjuta på angriparna på nära håll, foga många offer som marin försökte gripa och förstöra vapenemplacements, engagera dem på nära håll.
Den starka strömmen gjort det svårt för HMS Vindictive att fullgöra män på vågbrytaren och landstigningsfartyg var allvarligt skadad, lidande många offer som de försökte få raiders land. Totalt, 277 män dödades och 356 sårad.
Besättningarna på två av blockships lyckades få till ingången till den inre hamnen och sjunka dem men inte helt blockera det. Tyskarna kunde muddra en ny kanal runt hinder och hamnen var tillbaka i drift inom några dagar. Tyska förluster var bara åtta döda och 16 sårad.
En samtidig räd mot Oostende misslyckades men Royal Navy återvände i maj för att försöka igen, när HMS Vindictive sänktes i ett försök att blockera porten.
Båda sidor hävdade framgång, tyskarna hävdar att U-båtar kunde passera sank vraket inom två dagar. dock, Winston Churchill insisterade på att de åtgärder som allvarligt hade inskränkts ubåtsoperationer mot Allied frakt och beskrev raid som ”den finaste bedrift kölden av det stora kriget”.
Elva Victoria Kors och hundratals andra dekorationer tilldelades dem som deltog i attackerna. De flesta av Zeebrugge offer begravdes i England antingen för att de dog av sina sår på väg eller på grund av överlevande återhämtade sina kroppar för att repatriera dem. HMS Vindictive tillbaka majoriteten till Dover, var 156 organ hölls i en provisorisk bårhus i stadens Saluhallen. En massa begravning ägde rum på St James kyrkogård, Dover, på 27 April, 1918 med sjömän och flottor begravda i en massgrav under sporre med utsikt över kyrkogården från sydväst. Den Zeebrugge tomt på St James kyrkogård, Dover, har nio oidentifierade män och 50 namngivna män som dog på 23 April 1918 men de flesta dödsfallen har återvänt till sina familjer för lokala begravningar. På hans begäran, Keyes begravdes här bredvid sina män efter hans död på 26 December 1945. Fyra Royal Navy personal som dog i räden är begravda på kyrkogården vid Zeebrugge där det också finns ett minnesmärke över raid.
Strax efter Zeebrugge befriades genom att föra allierade trupperna i oktober 1918, Den ’Zeebrugge Bell’ gavs till Dover borgmästare, Edwin Farley från viceamiral Keyes. Det hade fungerat som en väckarklocka på mullvad och gavs till Keyes att passera till Dover från Albert I, Kungen av belgarna, som ett minne av raid och en hyllning till hjältemod angriparna. Klockan placerades först på Mariakyrkan, men i 1921 det flyttades till kulturminnesmärkta Maison Dieu. I 1933, klockan tillbaka kort till Mariakyrkan för en speciell tjänst sändning på BBC radio.